RÖSTER FRÅN MALMÖ
”Alla måste hjälpa till för att stoppa våldet”
Malmö, Sveriges tredje största stad, nära till havet och kontinenten, billig falafel och glada människor.
Men fler och fler vittnar om en ökad oro, våldsamhet och kriminalitet.
Media rapporterar dagligen om nya dödsfall och skjutningar.
Hur mår egentligen stadens invånare? Vad tycker Malmöborna själva? Vi har frågat dem.
Reporter: Alexandra Carlsson Tenitskaja
Jag personligen känner inte av något av våldet trots att jag bor i Rosengård och är ungdom. Jag tror att våldet mycket är bland gäng och unga som känner till varandra eller har levt i den verkligheten länge. Jag känner mig inte rädd men jag tycker absolut att det är viktigt att alla tillsammans ska försöka stoppa våldet eftersom detta är ett samhällsproblem, speciellt för dem som drabbas och lever i det.
I dag var det han, imorgon jag. Så upplever jag situationen. Malmö har blivit en farlig stad och detta är på grund av politiker som ej kan hitta en lösning för allt våld som sker här. Mer resurser – mindre våld!
Jag är extra rädd eftersom jag har barn, jag är rädd för att gå ut på stan numera. Det finns en stor risk nu att vi ska få uppleva en sådan incident med skottlossning och någon som faller helt blodig på marken. Jag kan inte riskera att få mina barn och känna den där rädslan som de troligen kommer bära med sig livet ut. Men den största rädslan är att denna situation inte löses snart.
Jag älskar Malmö. Här finns allt. Mat, kultur, vatten, nära till Köpenhamn och jättebra kommunikationer. Jag älskar Malmö och jag kommer vilja bo kvar men jag börjar bli trött, frustrerad och besviken. Trött på att höra om all brottslighet som snabbt har blivit grövre och kommit närmare mig i min vardag. Frustrerad över hur lätt de som begått kriminella handlingar kommer undan på grund av diverse anledningar. Jag är besviken på hur vi som sköter oss och bor i Malmö inte längre kan känna oss trygga i vår stad.
Regeringen måste justera lagstiftningen så att polisen ska kunna agera på ett sätt som är anpassat till det förändrade brottsklimatet. Det som pågår i Malmö nu är bara en större våg gentemot det som sker i Göteborg och Stockholm. Det är inte bara i malmöbornas intresse att rädda situationen i Malmö, det borde vara i allas.
Jag har under de senaste 6,5 åren levt i Malmö, vid Ribersborg och Caroli. Trivs hur bra som helst och känner mig aldrig otrygg. Hade jag varit i Ygemans skor så hade jag satsat på mer personal i skolan, ”vuxenkompisar” som hade kunnat bli förebilder för dem som hamnat snett. Detta istället för högre/längre straff vid ung ålder.
Jag bor mellan Nobelvägen och Lantmannagatan i Malmö. Alltså nästan mitt i smeten av alla skottlossningar. Är en 30 årig kvinna med två små barn. Arbetar som sjuksköterska på sus. Givetvis är situationen tråkig. Men jag är inte rädd. Jag förflyttar mig ute ensam på nätterna. Aldrig känt mig hotad. Samtidigt pågår det kriminella handlingar dagligen på min gata. Jag ser hur alkohol langas och knarkhandel i porten. Har inte kontaktat polisen. Inte heller ”handlat” svart. Så jag identifierar mig inte själv som någon som stöttar Malmös kriminalitet. Dock känns det inte som att en anmälan skulle göra skillnad.
Det är ganska lugnt där jag bor och jag känner mig trygg. Det är i ett annat Malmö än det jag rör mig i som dessa saker sker, så jag påverkas inte personligen. Däremot vet jag att när de äldre ungarna kommer upp i gymnasieåldern, kommer jag att se till att Lund är alternativet för dem. Malmö är för närvarande inte bra för gymnasieungdomar och andra närliggande orter ger bättre förutsättningar för de unga.
Bodde i Malmö i 8 år, både i Rosengård, Seveds plan och senare i centrum. Trivdes alltid jättebra, undantag Seveds plan som va direkt otryggt! Men i samband med senare års våldsamma händelser har vi nu flyttat till Västkusten. Ville inte bo kvar och låta våra barn växa upp i Malmö.
Man är trött på att inget händer, varje dag är det ett nytt våldsbrott. Förr har man ändå tänkt att ”det drabbar bara kriminella” men sista tiden så har man blivit mer rädd med tanke på de senaste morden där det verkar vara icke kriminella som har blivit mördade. Min fru är gravid och jag låter henne inte gå ut ensam när det har blivit mörkt , det är egentligen sjukt att man ska behöva tänka så.
Jag upplever situationen som hemsk. Att så få personer som det rör sig om kan lamslå en hel stad. Hur politikerna i Stockholm och Malmö bara står och håller med att det är tråkigt och ingenting händer utan bara skjuter frågan framför sig. Kom med en god nyhet, som att ge Malmö och Rosengård en Polishögskola som vi alla kan glädjas och ha nytta av med allt vad det kan ge med sig. Malmö är en port till kontinenten vilket för mycket gott med sig. Men även en del ont men det måste vi anpassa oss efter och Polisen och Tullen måste vara på tårna. Ygemans besök var bara ett spel för galleriet och för att få oss lite lugna.
Jag och min sambo lämnade staden och flyttade ut på landet i Småland för en månad sedan, då situationen i Malmö är ohållbar. Vi bodde i ett relativt lugnt område (Segevång) men väcktes mitt i natten av skottlossning och explosioner i alla fall. Jag var konstant rädd kvällstid och gick sällan ut på kvällen.
Man vågar knappt gå ut längre. Man är rädd om sina anhöriga och vänner. Det är inte bara kriminella som drabbas, utan vanliga oskyldiga människor också. Det är så orättvist att de flesta inte bryr sig om situationen och säger ”låt de kriminella utplåna varandra” eller ”detta är vad invandrare är, ett gäng kriminella”.
Frustrerande, det måste bli ett slut på allt våld som drabbar vår stad. Familj och vänner utanför Malmö är oroliga för oss och vågar inte besöka Malmö. Tänk vilken bild detta ger av Malmö och Sverige i helhet för resten av världen. Nu måste vi för fan få en lösning och ett slut.
Jag är rädd, vågar inte gå ut i vissa områden i Malmö längre där jag brukade vara. Har alltid hänt mycket skit i denna stad men nu kommer det närmare citykärnan och inte relaterat till gäng längre som det var tidigare. Nu räcker det med att man är på fel plats vid fel tillfälle.
Otryggt, gäng som spontant hotar, driver omkring och ibland mindre fall av misshandel och oprovocerat våld. Skulle gärna flytta om jag hade råd. Har tappat förtroendet för staden och människorna i den samt för dem som leder den.